2021-05-25, av Joakim Manding Holm

Agila metoder och hållbarhet

Vi på Adaptiv är ju förespråkare för agila, lättrörliga metoder (eng. agile). Visste du att det finns ett starkt stråk av hållbarhet i agila metoder?

En av principerna från det agila manifestet är:

Agila metoder verkar för uthållighet. Sponsorer, utvecklare och användare skall kunna hålla jämn utvecklingstakt under obegränsad tid.

Redan från denna princip ser vi att den sociala, mänskliga aspekten av hållbarhet finns med i det agila tänkandet. För att hålla igång en verksamhet under obegränsad tid måste vi agera hållbart på alla sätt, inte minst med människorna. Ett system där människor utnyttjas är till exempel inte hållbart.

Teknisk hållbarhet, finns det? Jo, det menar jag. De allra flesta organisationer är inte bra på att underhålla och vidareutveckla de system som de äger i den takt som behövs. De underskattar behoven och låter systemen gradvis förfalla. Till slut återstår inget annat än att slänga och skriva om, vilket är dyrt och mycket komplicerat.

Här erbjöd tidigt Extreme Programming en hel svit med tekniska arbetssätt, som sedan mitten på 1990-talet gradvis sipprat ut i den breda massan av systemutvecklare. Att skriva tester för den förväntade programlogiken och samarbeta vid programmering är två exempel. Dessa gör det möjligt att öka hållbarheten av ett system via refaktorisering, dvs. kontinuerlig omdesign. Seriöst arbete för att skapa hållbara system gör att du slipper de riskabla (och dyra) omskrivningsprojekten.

Inte nog med det, agila metoder hjälper en organisation att öka sin organisatoriska anpassningsförmåga, eller om vi får säga det själva, adaptiviteten. Det här görs bäst genom att stärka förmågan till ständig förbättring och odla en kultur baserad på nyfikenhet, trygghet och lärande.

En medvetet adaptiv organisation är hållbar. En stark förmåga att “surfa på förändringens vågor” kan göra en organisation uthålligt framgångsrik. Det främsta exemplet på detta är givetvis Toyota Motor Corp, som firar 83 år i år. Störst i bilvärlden, men ändå mest anpassningsbar.

Mike Rother beskriver Toyotas anpassningsförmåga i boken Toyota Kata. Han menar att det inte är lösningarna i sig själv som ger den uthålliga konkurrensförmågan utan den grad till vilken organisationen har förverkligat en gemensam, effektiv metod och kultur för att utveckla bättre lösningar gång på gång.

För uthållig framgång måste hela systemet fungera hållbart; tekniskt, socialt, ekonomiskt och nu även ekologiskt. I framtiden bör det bli svårare att kunna göra vinst och tillväxt på bekostnad av naturresurser och klimatet (extraherande kapitalism). Arbete pågår för att redovisa hållbarhetsresultat på samma sätt som det finansiella. Det blir en spännande utveckling.